måndag 19 mars 2012

Frodo

Jag var "äntligen" hos veterinären med min älskade Frodo. Jag har dragit ut på det för jag är så himla rädd för vad de skulle säga. Men det är ju faktiskt killens hälsa och livskvalité vi snackar om. Ibland är man bara så dum för att man skjuter upp saker. Egoistiskt och korkat men det är lätt att blunda och låtsas att det regnar när det är otrevligt. Speciellt när de har telefontid när man har som mest att göra på jobb. Bra ursäkt va?

Vi fick en ny veterinär som jag verkligen gillade. Rak och ärlig och jag tror vi förstod varandra direkt. Hade jag vetat att det skulle vara så enkelt att prata om det skulle jag inte tvekat. Tidigare veterinärer har varit jättebra, jag säger inget annat, men ibland får man inte riktigt grepp om vad vissa säger och hur de säger det. När man åker därifrån är man ibland lite osäker fastän allt kändes klart som korvspad innan. Men denna gång fanns inga frågetecken. Vi la upp en plan som vi var överens om.

Lillkillen har inte världens bästa leder längre. Armbågarna (frambenen) har varit dåliga i några år och han har fått injektioner som vi tyckt har hjälpt men av någon anledning har hans kallelser trillat mellan stolarna, eller skulle de kanske upphöra. Jag är inte riktigt säker där.... (Hur var det nu med "klart som korvspad"?) Men sista tiden har det blivit mer och mer liggande, fler och fler mattor börjar täcka våra golv så han inte ska trilla eller "frysa fast mitt på golvet med panik i ögonen", svårare att lägga sig ner, svårare att resa sig upp och nu börjar han halta med bakbenen också.

10 år är en respektabel ålder och vi ska göra hans sista tid så bra som möjligt, sa hon. Så skönt! Min allra största rädsla är att man vill för mycket och att man inte kan inse när man ska sluta. Precis som jag gjorde med min första golden. Alldeles för mycket medicin och alldeles för mycket smärta fick hon genomlida, där jag nu i efterhand hade hoppats på mer stöd och råd från veterinären. Först när jag sa att jag tycker hon lider och jag vill inte hon ska lida mer, så höll veterinären med mig och sa att mitt beslut var rätt. Jag hade bara hoppats att man hade fått en vink tidigare så jag inte behövde tvivla och känna att jag lekte gud, men det är inte lätt för dem i heller. Det är ägarens ansvar, det förstår jag till fullo, det kan verkligen inte vara lätt att veta var olika djur och människors gränser finns, men att dra ut på tiden för att man inte vet, det vill jag inte, inte denna gången. Det lovade jag Sia när jag bestämde mig den dagen att det var dags och jag visste att jag borde tagit det beslutet tidigare.

Nu tror ni kanske att Frodo inte finns mer, men så är det inte. Vi ska som sagt göra hans sista tid så bra som möjlig och planen är att se hur han svarar på smärtstillande. Förhoppningsvis gör han det och då kommer vi att fortsätta med smärtstillande tills han inte blir hjälpt av dem längre. Om vi pratar en sommar till, eller kan två-tre, det kan man inte veta i förväg men svarar han inte positivt inom 2 veckor så är det inte så bra. Så nu tar vi en sak i taget, för hon sa också till mig rakt ut: förmodligen kommer han att avsluta sitt liv pga sina leder, vi får bara se hur länge. Det gav mig trygghet och lugn att om mina personliga känslor försöker hålla Frodo kvar, kommer hon att vara ärlig mot mig och det uppskattar jag MASSOR!

Stora kramar till vår nya veterinär!!!

P.S. Hade hoppats Sverige hade haft en koi veterinär som hade hjälpt oss med Jaws. Där gick vi nog tyvärr för långt och ångrar en del idag att vi försökte så länge. Men hoppet är det sista som lämnar en och en klen tröst i gråten är att vi försökte, vi kämpade och gav inte upp. Men till vems pris? Det är det tuffa att leva med. Jäkla åska som tog bort vår underbara fisk. D.S.

2 kommentarer:

  1. Finns inget värre än att själv stå med det där beslutet utan att ha all fakta på bordet. Det är där vi vill ha en veterinär som inte talar i gåtor utan istället kan ge oss vägledning. Jag förstår er kamp med Jaws. Jag plågas själv av det lidande min stackars häst fick utstå innan det var helt klart att hans lever lagt av. Samtidigt kan jag inte klandra mig själv. Hur skulle jag kunna leva med mig själv om jag inte säkert veta att han inte kunnat bli bra igen.
    Håller tummarna nu för Frodo :)

    SvaraRadera
  2. Frodo är på banan igen! Hältan borta och en betydligt gladare hund! HÄRLIGT!!!

    SvaraRadera