onsdag 12 oktober 2011

Jaws lever!

Härligt, nu har vi internet på den stationära datan igen.
För er som inte vet hade vi ett dunder oväder i lördagsmorse som gick från konstigt röttblått sken till blixtar och dunder, regn och stora hagelbollar.
Allt var över på ca 30 min men det var upptäckten efteråt som var de värsta minuterna nånsin.
Stefan hittade Jaws liggande på botten och vi trodde hon var död!
Hon levde fortfarande när vi håvade upp henne och nu har vi har henne nu inne i karantänkaret och hoppas hon kan repa sig, då hon har brutit sin rygg. Hur pass skadade nervtrådarna är vet vi inte men hon kan röra sin stjärtfena. Inte så mycket men hon försöker och vi känner att rörelserna blir starkare och starkare för varje dag som går.
Samtidigt då Jaws drabbades slogs även vårt modem ut, splitterskydd, kabel och nätverkskort.
Jag fick mig en sjuhelvetes stöt och grannen hade blåa lågor bakom sin tv så nog tusan slog åskan ner någonstans i närheten.
Om den har slagit ner i vattnet eller ej vet jag inte men om den hade gjort det borde jordfelsbrytaren slå ut väl? Det gjorde den inte. De andra fiskarna är heller inte drabbade, förutom att de är helt vilsna utan Jaws i dammen.
Stefan googlade runt lite på den lilla datan och hittade rapporter där åskan hade slagit ner sidan om dammar men marken leder åskan till vattnet och den fisk med störst massa får smällen. Om det kan vara så får de lärda tvista om. Vi har en fisk med bruten rygg pga åskan och man känner sig ganska hjälplös mot vädrets makter oavsett hur man gör, eller var den slår ner. Det andra alternativet är att hon har blivit skrämd vid smällen och orsakat brottet själv. Bruten rygg är en ganska vanlig företelse på honor vid lek.

Jaws mår under omstädigheterna ok.


Jag ska ärligt säga att jag vågar inte gå in och titta själv morgon och eftermiddag innan Stefan har varit där och kollat. Jag checkar alltid med honom först så att hon lever.
Jag har inte förlorat hoppet, absolut inte, men jag vet riskerna och jag har svårt att hantera det.
Hon är min älskade tjej och det är så härligt att även om hon ligger där på botten sidleds, försöker hon möta upp när man kommer och när Stefan håller henne på rätt köl handmatar jag henne och hon har aptit och äter. <3

Ingen rolig syn att mötas av i det f.d. aktiva karantänkaret. Men hon lever!


 Här misstänker vi brottet. Man ser på en film jag har tagit när Thomas hjälper henne att kvickna till efter sövnig, ryggen är mer elastisk just vid denna punkt. Lite jobbig film att se på enligt mig, så jag sparar den ett tag.


Gullungen. Ögonen poppar lite för vi saltar upp och hjälper henne med vätskebalansen.
 Nu håller vi tummarna att hon repar sig så pass att Stefan kan åka till Japan utan total ångest. Fast jag lovar att våga gå in när han inte är hemma. Jaws går före min rädsla.

//MM 

2 kommentarer:

  1. Fy vad läskigt med åskan och stackars stackars Jaws. Hon måste ju ha grymt ont. Finns det smärtstillande till firrar? Nu hoppas vi att rehabiliteringen går bra och ``lilla´´ Jaws blir frisk och återställd.
    Kramar Bloggsyrran

    SvaraRadera
  2. Urs va tråkigt :( hoppas hon klarar sig!!!

    SvaraRadera