torsdag 4 augusti 2011

Rapport

Jodå vi kom fram.
Vi följde kartan som vi fick från scouterna och allt gick kanon tills vi skulle norrut på väg 118.
Öhh, man kunde ju svänga både vänster och höger........ Åhus eller Broby? Nog tusan fanns det inga skyltar som sa norr eller söder. Suck, jag tog höger som var fel såklart. Jag hade småfusk med GPS och hon (Vi har döpt henne till Siv-Britt, en av våra ungars fd dagmammor.) sa direkt: Ta en u-sväng. Vilket vi gjorde längre fram och hoppades på att vi var på rätt spår igen. Tills vi började tvivla på oss själva. Har vi inte kört ca 5 km? Borde det inte finnas en rondell som scouterna säger? Svetten började trycka fram i pannan och Lippan började prata oavbrutet vad som hade gått fel. Huvudvärk, trötthet och en svag irritation växte sig större och större eftersom vi hade en tid att passa. Varför kan jag aldrig hitta???? Tills vi helt plötsligt var vid en rondell. :) Jippie! All frustration, huvudvärk och trötthet var borta och vi vinkade på min mormors gamla hus, vi vinkade på Anna och Claes hus och vi körde mot min farfars by.
För det har jag inte nämnt va? I dessa faggorna är både min mor och far uppväxta så jag har åkt på dessa vägar ett antal gånger. (!)
Nu var vi på rätt väg och vi var fulla av själförtroende, vi gjorde high five i bilen och kändes oss stolta. Nu var det bara raka vägen. In i skogen och vi körde förbi det ena scoutlägret efter det andra. Alla med namn. Kanon, detta kan inte gå fel. Tills vi körde förbi en stor skylt: Det är kul att vara scout! Trevligt, men vad hette det lägret då? Vi körde vidare. Nästa anhalt: Välkommen till Blekinge. Ja, då var vi där. I Blekinge. Fast vi då visste vi i alla fall att vi kört förbi lägret så vi antog Pelle var på det kuligaste lägret.
Där var han!!!!!

Stolt kille med AC DC pallingar och lägermärken. :)
 Han visade oss runt på lägret. En stolt och stor kille som både lagat all mat själv och byggt möbler. Han hade även fått många nya kompisar och de som impat mest var de italienska vännerna. Han har tom fått deras autografer. :)
Möbler som scouterna gjort själva. Höll tom för mig, lovade han. :D
Jag som mor till en pojke frågade såklart hur han hade sovit. "Gott", var svaret, "men första kvällen när jag la mig pös luften ur luftmadrassen. Dagen efter pumpade jag den igen. Men när jag la mig andra natten pös luften ur igen. Nästa dag när jag pumpade den igen såg jag en plugg hänga. Ahh, ska den i hålet? Tredje natten pös inte luften ut. Då var det inte så hårt"
Vad säger man? Mammas pojke. Learning by doing? Jag är stolt. Min grabb har lärt sig alldeles själv hur en luftmadrass fungerar! :D :D :D <3 <3 <3
Efter avslutningen körde vi till Immeln campingen där mor och far campar och tog en härlig eftermiddag med bad och fika. Sen skulle vi hem. Nema problema, fast jag litade inte riktigt på mig själv så GPS:en sattes på. Av min kartläsare Filippa. Som slog in Landskrona. Fråga mig inte varför. Jag har för mig vi bor i Asmundtorp, inte Landskrona. Men Lippan fick nog lite hjärnsläpp. Frustrationen, irritationen och tröttheten slog på mig igen när jag körde rakt fram fastän jag hade en känsla att jag skulle vänster mot Ljungbyhed. Suck, det blev en sväng om Åstorp, Hyllinge och Tågarp också. Fast där hittar jag hem ifrån. Shoppingcenter ni vet. ;-)
Hem ljuva hem. Nu har vi förmodligen haft den sista bilturnén denna semestern.
Ha en bra dag!/MM

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar