söndag 5 december 2010

Tankar om koi.

Att vi har koi är det många som vet, men många ”oinvigda” kan inte riktigt förstå kärleken till denna fisk och varför man lägger ner så mycket tid, arbete och framför allt, en hel del pengar på denna hobby. Den är igentligen inte olik andra hobbies, man väljer själv vilken nivå man vill ligga på,  men man ska nog inte sticka under stol med att den är, än sålänge, unik och tilltalar därför många speciella männinskor.  Och visst är vi alla speciella, eller hur? ;-)

”Vi” strävar hela tiden efter mer, förstålsen, kunskapen, hemligheter och ibland får man stanna upp och fråga sig var man är. Här kommer ofta fruarnas vetorätt in för att ruska om sina makars sektbeteende. Här kommer även paktbeteendet in, vem har inte sagt till sin fru att tillbringa en underbar helg i Danmark, när det igentligen var ett koisemenarium med övernattning? Vem har inte ljugit om vad fisken kostade när man kommer hem med en koi?
Nu är kanske inte jag rätt person att sitta här och kommentera fruars och makars beteende då jag är ett borderline-fall, men jag har också insett att det finns fördelar med denna galenskap. Man får en otrolig gemenskap och glädje tillsammans med andra och jag liksom många andra dårar törstar efter en klapp på axeln när man lyckats med tillväxt och god hälsa på sina koi. Ett hårt arbete belönas gärna med uppskattning eller kanske till och med en vinst på en show.

Och för den oinvigde igen: Visst finns det utsällningar för koi precis som för hundar och katter. På gott och ont. Liksom på en hundshow tycker man olika, det är en tävling som ibland inte tar fram det bästa hos oss människor, avundsjuka, skitsnack, den sanna lagen är tyvärr jantelagen. Men det finns också sann glädje och lyckoönskningar till konkurrenter som överglänser det tråkiga. För det är det vi måste lyfta fram. Glädjen till koien! Det är det som gör att hobbyn kan utvecklas och fler kan få upp ögonen för denna härliga galenskap.
Eftersom vi osökt kom in på koishows så vet en del att Stiffe håller på att utbilda sig till domare. Han går in på sitt andra år som trainee i BKKS Judges Standard Committee och lär sig hela tiden nya sätt att se på koien. Även standarden uppdateras varje år och det gäller att hålla sig vaken året om för att hänga med. Nya varieteter, ovanliga varieteter, inget får trilla mellan stolarna.
Automatiskt fastnar en del hos mig. Jag läser även hans litteratur och vi diskuterar koi över frukostbordet och jag tänkte dela med mig av vad jag uppfattar som min förståelse av vad man tittar på vid koi shows.
Lite miniskola.
MM:s fem enkla steg att följa vid uppskattning av koi vid show.
·         Helhetsintryck. Den totala helheten av en koi. Formen på huvudet, kroppen och fenorna, i propotion med varandra.
·         Skinn. Kvaliten och strukturen på skinnet.
·         Färg och mönster. Kvaliten på färgen, mönstret, mönstrets kanter och balansen på mönstret.
·         Krav enligt standard. (Olika krav och olika standards hos olika domarorganisationer.)Uppfyllning av kraven som finns för varje klass, eller de olika karakteristiska dragen hos specifik varietet. (Här håller jag inte måttet!)
·         Hållning. Hur koien håller sin position i vattnet och hur den simmar. Här återspeglar sig hälsan och miljön fisken lever i normalt, då det syns om fisken sköts och har ett bra liv.
Nu är det inte så enkelt att bara följa de fem enkla stegen. Hur ska formen på huvudet vara, stora eller små bröstfenor, hur tusan ser man det?
Skinnet, vissa varieteter ska ”bara” ha lyster medan andra ska ha ”det hela”. Det går inte att enkelt förklara vad ”det hela” är, då det finns så mycket att se skillnad på men inte sätta ord. Det är nog enklare att förstå genom att jämföra koi mot koi.
Färg och mönster, är en blodröd kohaku bättre än en orange? Det handlar inte om det. Framför allt, har den samma färg på hela kroppen? Är färgen djup och stabil?
Hållningspunkten gillar jag. Där kan man som novis ha sina tycken utan att vara rädd för att ha fel. För visst finns inget mäktigare än en glad välmående koi som cruisar ytan och möter upp. Fast ibland blir de kanske lite för välmående, men det ligger också i de olika varieteternas karaktärskrav. Men vad gör det igentligen? En välmående glad koi är alltid en vinnare i mina ögon!


Och glädjen av att ha de hemma, mata, gulla, ta igen sig, listan kan göras hur lång som helst. Så vatten och koi ger så mycket tillbaka oavsett hur mycket tid, pengar och arbete det drar med sig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar